All natur och jag vid Skäldervikens klippiga strand. Vattnet slår kluckande mot klipporna. Eftermiddagssolen strålar svagt genom dis. Blicken glider med fåglarna skyn och havet.
Här är naturen nära. Klipporna häromkring vet inget annat om mig än att jag är en klippa. Tillsammans är vi ett och detsamma.
Men ensam här bland klipporna blir de den återvändsgränd som tvingar mig tillbaka till de andra människorna. Här i naturen kan jag inte klara mig ensam.
Kanske var det så det gick till när vi människor tog oss andra gudar än dig natur. Vi plågades av dina kalla vindar och mörka nätter. Vi tänkte att vi hade bara oss själva att ta hand om. Vi byggde oss hus och städer och i dem lever vi ett liv som du inte vet något om. Ett hemligt liv där vi eldar med dina träd och steker dina djur.Vi gör som vi vill och bryr oss inte om dina tysta rop.
Sven Börtz