Vid krematoriet

 

Lever jag för att dö eller dör jag för att jag lever? Jag kanske inte lever för att dö, men den som lever dör.

Det levande lever och dör. Det döda är bara dött. Nej, det döda lever, allting lever, allting rör sig, allt är skapat av samma energiska beståndsdelar. Celler dör, celler föds och celler lever. Människor dör, människor föds och människor lever. Ett ständigt kretslopp i det eviga livet.

Någonstans är det som vore det ingen skillnad mellan liv och död. Det döda lever och det levande dör. Någonstans i detta sammelsurium av födelser, liv och döende finns mitt medvetande, en gnista mellan några celler, en högst tillfällig sammankoppling. Ett möte mellan liv och död.

Så är Krematoriet, det ljusomstrålade templet där ute på sin ö, en plats för mötet mellan liv och död.

 

 

Sven Börtz

 

 

<<                      ^^                   >>