Våren

          Sakta väller hon in över Sundet och landet däromkring. Hennes svala andedräkt fyller långsamt luften med ny energi. Ett kyligt dis dras av den varma luften upp ur den mjölkvita sjön. Med en vänlig spark puffar hon sin iskalla släkting norrut.

          Nu börjar livet med henne den efterlängtade, kylig, reserverad, ljus, vacker och med ett väsen som gör en förälskelse omöjlig att hejda.

          Ofta kommer hon sakta och stilla, sällan fort och rasande. Någon gång plötsligt, men kanske då mest beroende på att man inte varit utom dörrarna på ett tag och inte observerat hennes stilla annalkande; visst, en varm luftmassa omfattande hela land- och sjöområdet häromkring rör sig sakta åt något obestämt håll, våren blåser sällan in, snarare tycks den sippra upp ur jorden som en ånga eller gas.

          Våren är den svåra tid då man på morgonen går ut i vinterkyla med mössa och handskar på, och kommer hem utan vare sig mössa eller handskar. Ja den som har ögonen för annat än vårens skönheter kan skaffa sig ett bra vinterlager med förlagda handskar och mössor, och kanske även ett utmärkt vinterrock.

          Och de solglasögon man rusar och köper vid första stråle av sol försvinner också de när grå vintermoln på efterkälken tillfälligt förmörkar tillvaron.

          Visst, man skall hålla reda på sina tillhörigheter, men det är inte så lätt när man ystert studsar omkring berusad av vårluften.

Sven Börtz

<<                      ^^                   >>