Solen sjunker ner mot Danmark och lägger sig som en stång av rödglödgat järn diagonalt över Stortorget. Svenske Magnus mössa smälter och det fräser i handelsmännens granar.
Avgaserna från alla bilar som rullar eller står på tomgång stiger stilla upp i solnedgången eller sugs in mellan röda kinder som med knarriga steg hastar över torget.
När solen försvunnit någonstans bortåt Hilleröd finns bara kylan, bilarna och mina kalla fötter kvar. Huttrande följer jag fjärrvärmeledningen hemåt. Luftrören piper av kylan och avgaserna som förföljer mig längs gatorna.
är detta vad jag måste stå ut med för att få lov att njuta av sommaren? Känna kölden rinna ner längs ryggen och den kalla vinden svepa upp i ärmar och ben. Känna ljudet av mina knirrande steg borra sig som tandläkarborr in i min iskalla ryggrad.
Tryggt förlitande mig på denna varmvattenledning från Värmeverkets varma källor knarrar jag mig förbi solarier, resebyråer, pälsaffärer och kaféer. Motstår jag likt den hemvändande hjälten deras lockande toner. Men, mitt på Tågagatan, hindras jag av en grävmaskin som koleriskt hackar efter alla rören i backen. Har min varmvattenledning sprungit läck? Förskräckt skyndar jag förbi grävskopans tänder, men känner strax, till min lättnad, att varmvattnet fortfarande forsar någonstans under mina fötter.
Kommen hem skyndar jag in i duschen, låter varmvattnet flöda och inväntar sommaren.
Sven Börtz