Vacker är morgonen, om man nu med det menar att det finns inga moln, himlen är blå och Sundets vatten tycks importerat från Medelhavet. Vädret en sådan här dag påminner dock om den oändligt vackra fotomodellen, ointressant och avskalad sin personlighet, liksom det utslätade och våglösa Sundet.
Tar man sig en närmare titt ut över vattnet ser man att allting inte är så bedårande som det kan verka. Diset över Danmark är inte den tunna blåskimrande slöjan, istället ligger det tätt över Själland, från Köpenhamn till bortom Gilleleje, ett brungulgrått dis. Kronborgs ljusa sandsten blir till brunt tegel och den av våren nyss klädda bokskogen däröver skiftar i höstens färger, av denna skitiga slöja.
Kanske råkar vi på denna sidan av Sundet idag vara skonade från det bruna diset. Helsingborg därborta, med sin nya industriella himmelslinje dominerad av Sydhamnsbyggnaderna med värmekraftverkets stora skorsten i centrum, skimrar i blått. Men blandat med morgonens och havets fuktiga luft finns det i den svaga brisen en lätt stank av någonting främmande.
Sven Börtz