Vårens luft omsluter mig och min kropp, liksom vattnet sluts kring de blanka stenarna i vattenbrynet vid mina fötter. Min blick försvinner i vattnets kluckande, följer vågornas stilla plaskande mot sand och sten.
På ett ögonblick är jag befriad från banden till vintern och lyckligt ovetande om vintern som skall komma.
Jag blir vattnet som sköljer över de glänsande ytorna och glittrar mot den disiga solen över Danmark. I min kropp känner jag rytmen av vågorna när de stilla böljande glider mot stranden. Av och an sköljer jag över stenarnas hud av färg från jord och sand. Mina vågor av vatten väver mönster av sol och skugga över bottnens guldockra sand.
Så blir jag stenarnas färg som glänser i mina ögon och stenens kropp smekt av vattnet. Så är jag vårens värme och den fuktiga luften fyller mitt rum.
Sven Börtz