Mina tankar i ständig förvandling driver likt moln av oformliga dimmor över Sundet. I en vattenpöls spegel på Pålsjögatan söker de få fäste i den svarta asfalten. En bil sprider plötsligt ett moln i tusen vattendroppar och mina tankar splittras och uppgår i vardagens brus.
Men Sundets ljusa rum finns alltid där, stilla glittrande grått vilar det i sig själv. I vågornas långsamma längtan driver det danska landet bort. Slottets ljusa murar och koppargröna torn vaktar min väntan. Mina drömmar dansar i stora salen, i källargångarna rädsla och förtvivlan. Ute på vågorna ser jag den berusade båten, på väg till min strand.
Sven Börtz