Min personlighet besväras av vissa svårigheter. Jag är oerhört fåfäng och högfärdig. Men då jag i min fåfänga vet att detta inte är passande gör jag allt för att dölja det och inte visa hur högfärdig och fåfäng jag verkligen är. Jag klär mig i trista och intetsägande kläder, kammar mig inte och borstar ibland inte tänderna. Jag pratar med vem som helst om vad som helst. Jag hälsar på alla jag möter som verkar vilja bli igenkända av mig.
Jag är också fruktansvärt snål. Jag skulle aldrig lämna från mig en krona, om jag inte visste att det är en dålig egenskap att vara snål. Min fåfänga skulle inte tillåta mig att visa hur snål jag är, därför undviker jag sällan en möjlighet att visa mig generös. Jag sprider pengar och uppskattande ord omkring mig varhelst det är möjligt. Fåfäng som jag är gör jag allt för att dölja min snålhet och girighet.
Som om inte dessa dåliga egenskaper skulle vara tillräckligt belastande för min känsliga personlighet, så är jag även en ond och elak person. Kan jag sätta krokben för någon så gör jag det - inte. Nej, att vara ond och elak är inte passande i vår civiliserade värld. Så för att låtsas, återigen min fåfänga, att jag inte är ond och elak, så är jag en god människa.
Detta låtsasliv har varit påfrestande och därför har jag beslutat mig för att under resten av mitt liv söka återfinna, restaurera, och odla min sanna personlighet.
Sven Börtz