Fåfängans slav

          Jag är en genuin ögontjänare. En person som ständigt söker framställa sig som bättre än han eller hon egentligen är och en som gör något som verkar sant men som är falskt.

          T.ex. när jag är ute i skogen och springer då springer jag med spänstiga steg när någon ser mig, men så fort ingen ser mig sjunker jag ihop och går slött, tills någon kommer, då sätter jag fart. Det blir inte mycket springa av på vintern när nästan inga andra än jag är ute i skogen, medan sommaren är väldigt jobbig för mig.

          På min arbetsplats är det naturligtvis likadant. Det var den första regeln jag fick lära mig när jag arbetade på loven under skoltiden. ”Ha alltid något i händerna.”, ”Stå alltid beredd att ta ett steg framåt.” Så lärde min arbetskamrat mig maskandets och ögontjäneriets konst. Vi kunde stå en timma och bara räcka varandra en hammare eller hiva en hink vatten mellan oss så fort vi anade verkmästarens närhet.

          Eller när jag sitter på café, då håller jag upp Financial Times, medan jag egentligen studerar Hemköps reklamblad bakom den fina tidningen.

          I innerfickan har jag alltid någon påse från någon exklusiv butik till reds när jag varit på ICA och handlat falukorv. O.s.v. så där håller jag på från morgon till kväll, det är faktiskt jobbigt att aldrig kunna vara sig själv.

          Naturligtvis kan man undra vem det är jag skall lura med mitt löjliga beteende. Men så är det när man är fåfängans slav.

Sven Börtz

         <<                      ^^                   >>