Att flytta.

              När man år ut och år in går omkring i samma lägenhet och ofta har med sig hem något föremål som man stoppar in i ett hörn, ”kan vara bra att ha”, ”man vet aldrig”, ”den skall jag läsa vid tillfälle”, ”ett fynd”, då tänker man inte på den dag man måste flytta.

              Nu står jag plötsligt här bland höga berg av flyttkartonger fulla med saker och ting som jag egentligen inte alls behöver och som jag mycket väl kan vara utan. Böcker och saker som legat orörda i åratal och som jag fullständigt glömt bort att de fanns. Men likväl skall jag ha dem med i flytten eftersom jag inte kan förmå mig att kasta dem, inte just nu...

              Antagligen är det någon slags sjukdom. Ett syndrom sammansatt av allt från girighet och egoism till sparsamhet och snålhet, en mängd faktorer som jag har gemensamt med många i vår av ting besatta västerländska civilisation. Beklämmande blir det när jag ser flyktingar runtom i världen som kommer bärande på några plastpåsar med sina personliga tillhörigheter.

              Fåfänga och obeslutsamhet är andra ingredienser i detta syndrom. Vaga drömmar och hopp om något, knutna till böcker och ting. Jag vet att ingenting av allt det där kommer att ske och om det skulle så finns boken på biblioteket och sakerna att köpa. Så är de flesta av dessa ting jag omger mig med antingen nostalgiska minnen av det förflutna eller mitt fåfänga förtingligande av ett framtidshopp.

 Sven Börtz

                        <<                      ^^                   >>