Förargligt.

          Nu glömde jag skorna, förargligt, synnerligen förargligt. Just nu gör det inte så mycket, jag kan sticka fötterna in under platsen framför. Bäst ta av strumporna så folk tror att jag är en sådan som går barfota året om, även en sådan här kall dag med frost och lätt snöfall.

          Jag skulle kunna åka med bussen till ändhållplatsen och tillbaka hem, eller gå av i stan och rusa in i en skoaffär. Men jag har så bråttom, jag skall på anställningsintervju på ett bankkontor, söker ett jobb som revisor. Hoppas de inte tittar på mina fötter, kanske kan jag säga att jag fått eksem. Om jag drar ner byxorna och håller min väska lågt så kanske de inte ser något.

          Jag går lugnt in på banken utan att väcka uppmärksamhet, smyger längs disken och meddelar där mitt ärende. Man ber mig vänta så kommer personalchefen strax.

          Nu var det kritiskt. Detta var det tolfte jobbet jag sökte och det bara måste gå bra. Jag får syn på en stor krukväxt med nerhängande grenar och ställer mig där så att fötterna skyms. Strax kommer en välklädd dam som leende räcker fram handen och presenterar sig. Efter att vi hälsat följer jag efter till hennes kontor.

          Väl där tar jag ett par kliv fram till skrivbordet medan hon går runt det. Jag hann just sätta mig ner när hon böjer sig fram emot mig och säger: ”Tror du verkligen att vår bank vill ha en revisor som inte har skor på fötterna!?”

          Sorti. Mycket pinsamt. Inget jobb. Inga skor. Kallt om fötterna. Måste skriva en checklista att fästa på ytterdörren.

<<                      ^^                   >>