I gryningen

 

 

            Sundet är fyllt av dimma, mistlurarna tjuter genom fukt och kyla. Gryningen nalkas från öster, snart skall nattens mörker skingras. Fåglarna kastas plötsligt i kaskader upp ur det mörka havet, de flaxar in mot stranden och dyker efter föda. Vågornas skum lyser vitt i dunklet. Dimmor och moln drar förbi en måne som gulnar och falnar i gryningsljuset.

            Den grå väggen av natt över Sundet upplöses i ljuset från en avlägsen sol bakom dimmorna. Framför mina fötter blir det grå gräset grönt, svarta stolpar blir blå och en dunkel husgavel börjar lysa i ockra.

            Nu ser jag Kronborgs konturer, det danska landet och de ständiga färjorna. Havet börjar glittra och vågor av färg drar över vattenytorna. Dimmorna skingras i himlens gråblå ljus. Natten försvinner och mistlurarna följer med dimmorna ut ur Öresund.

 

 

 

 

<<                      ^^                   >>