Som ett outgrundligt svart hål i universum sitter en koltrast på ett tele-skåp nära Magnus Stenbock skolan på Stampgatan. Den sitter ofta där och spanar efter matbitar som trillat ner från rymden, närmare bestämt från fru Perssons balkong.

            Jag vet inte vilken generation som satt där häromdagen då jag passerade, i åtskilliga år har jag sett koltrastarna där på hörnet. Oåtkomlig sitter den där med sin gula näbb och kolsvarta runda kropp och har koll på allt som händer, barnen från skolan mitt emot, och mig som kommer uppför backen emot den. När jag kommit riktigt närma skuttar den kvickt ner i säkerhet bland buskarna bakom ett staket.

            Koltrasten är en smart fågel som inte i onödan utsätter sig för längre flygturer. Den skuttar helst omkring på marken under buskarna och har sällan problem med att finna föda till sig och de sina. På sin höjd utsträckes flygturen till någon balkong där det kan finnas brödkanter, eller till ett sopstation med något matnyttigt om inte markens maskar och larver förslår.

            Det dröjer nu inte länge förrän vi åter kan höra dess melodiska och lite vemodiga sång och kvitter när vi vaknar på morgonen. De som inte stannat här över vintern kommer snart hem från en tur neråt Europa. Koltrasten är, om ni inte visste det, utnämnd till Sveriges nationalfågel.

<<                      ^^                   >>