Slippa vara jag
Vad skönt det skulle vara att slippa vara jag och vara någon annan helt annorlunda jag. Det finns så många andra jag som är mycket bättre än det här tjatiga och trista jaget jag har.
Kanske skulle jag byta jag med en elefantskötare i Indien eller en ordförande i en brevduveförening. Jag är så innerligt trött på detta mitt jag, inte minst nu sedan det har börjat tjata om att jag skall vara ett annat jag, som om inte jag var ett tillräckligt bra jag för mig.
Det här jobbiga jaget jag har kräver så mycket av mig, det tycker inte att jag är något bra jag. Nej det är inte tillräckligt att jag är jag, jag måste vara någon annan. Det är påfrestande med ett sådant jag.
Jag, mitt missnöjda jag, vill ha ett jag som inte ljuger och bedrar, ett hederligt jag som inte luras och smilar inställsamt, ett stort och modigt jag. Tänk om jag kunde vara en kinesisk filosof eller en indisk buddha, en upphöjd man, eller en greve, en baron, en kung, en president, vad glad jag då skulle ha varit, så upphöjd och beundrad, det vore ett jag det att vara. Då hade jag varit betydelsefull och suttit på fina banketter och glada middagar och inte här i mitt lilla flottiga kök. Då hade mitt tjatiga jag varit belåtet. Förvirrande? Ja, verkligen.
Hur kan jag få ett bättre jag, ett rent och obefläckat jag? Vem kan jag byta med, vill någon vara jag? Det är knappast troligt att någon skulle vilja ha mitt gamla nedslitna jag, ett så uselt jag att det inte vill vara jag, vem vill ha ett sådant?