Han kände till alla barer i ängelholm och hade inte mycket till övers för dem som satt hemma i stugan och drack rödsprit, det kunde inte vara nyttigt för kroppen.

            När han i sin ensamhet gick hem längs åbrinken från en av alla dessa barer, tittade han ner i det svarta vattnet som stilla flöt nedanför honom. Däri såg han en figur. Var det hans spegelbild eller vad var det? är jag i ån eller går jag här? Han började han prata för sig själv, eller om det var till någon i vattnet. "Varför simmar du där nere i vattnet? Kom nu upp här och var som en mänska och säg mig om det finns någon fisk i den här ån!"

            Blöt som en hund kravlade sig den person som faktiskt varit nere i ån upp och började gå bredvid vår vän som kände till alla barerna i ängelholm. Ur sina fickor drog han upp ett antal levande fiskar, ett par öringar och en fet lax. Förstummad åsåg vår vän detta trolleri. "Fullständigt otroligt, hur bär du dig åt?"

            Den blöte mannen berättade att han bara gick rakt ut i ån, gick omkring på bottnen en stund och nynnade på en gammal fiskevisa och efter en stund började fiskar komma till honom och simmade in i hans fickor. Ja sedan var det bara att traska hem med fångsten.

            "Men har du inte dåligt samvete för att du lurar fiskarna med den där gamla visan?" "Visst har jag det, men sådan är djungelns lag, man äter varandra. åtminstone slipper fiskarna att få en plågsam krok i munnen. Här får du en öring, låt den dig väl smaka!"

            "Tack", sa vår vän som kände till alla barer i ängelholm, och gick hem och plockade fram stekjärnet.