Vid Rössjön

              Den stilla insjöns vatten speglar himlens skiftningar i lekfulla reflexer av ljus och skugga. Längs stränderna sträcker sig björk och al ut över vattnet och bakom dem reser sig mäktigt lärk och gran, bok och ek. Sakta kluckar vågor mot den lilla sandstranden. Kvällen mörknar under ett massivt täcke av gråa moln. Regn är långsamt på väg. I nordväst lyser himlen en aning orange från en fjärran neråtgående sol. Myggen surrar bland träden bakom mig, en bäck brusar ett stycke bort. Lägereldens flammor lyser allt starkare i det rymdens mörker som sakta tränger in i sommarens fuktiga atmosfär. Snart är skogen svart och himlen dystert mörk. Några lomfåglar flaxar iväg över vattnet.

              Elden fångar alltmer min uppmärksamhet och drar mig in i lågor och glöd. Eldens flyktiga andar dansar i flammorna och bakom min rygg i mörkret vaknar skogens andar till liv. Det prasslar och knakar bland kvistar och löv. Det mumlas och gruffas och knuffas, men tystnar så snart jag vänder mig om. Långt inne i skogen hör jag skodda hästar som slinter mot stenar, och vagnshjul som gnisslar och mullrar. Kanske är det folk på väg upp till Trollehallar.

              Bäst att hålla sig nära elden. Sjunka stirrande och drömmande in i den, följa med flammornas skiftande former in i ljuva världar. Lyssna till eldens musik och följa dess korta hetsiga liv från dånande flamma till falnad glöd.

<<                      ^^                   >>