När majsolen lyser varm vet vi att solen hängt av sig rocken och att festen kan börja.

            Junivärmen före midsommar, vibrerande och intensiv av ett närmast radioaktivt solljus. Julisolen strålar tung och varm som om den aldrig skulle flytta sig. Det kan regna och vara mulet, men man vet att den är där uppe och lyser varmt på molnen, väntar på att få välla ner på jorden.

            Augustisolen het, men gammal och trött viker den undan för minsta störning av vind och moln. En lugn och stillsam pensionär som redan har börjat längta efter den glada majsolen.

            September- och oktobersolen kan få inbilla sig att den är ljusare än julisolen bara för att trädens löv försvinner och solstrålarna lätt når ner till marken.

November- och decembersolen är inte mycket att ha. Med möda hivar den sig över kanten för att strax falla tillbaka. Nästan lika illa med januarisolen, men med en gnutta hopp. Med februari- och marssolen börjar det anas att något håller på att ske, en aning av vårens vibrationer kan märkas.

            Med solen i april kommer våren och spelar oss spratt, ena dagen sommarvarm i ansiktet och nästa dag kall som i januari.

<<                           ^^                      >>