Nymånen hänger i ett fågelstreck och lyser en smal stig mellan ålsgårde och Gravarliden. Efter en stadig bris under hela dagen ligger nu Sundet blankt och alla fiskarna utom ålen har lagt sig att sova i sjögräset. ännu ett stycke har solen flyttat sig bort från sommarens strand, där vi står och vinkar farväl. Tillbakadragandets vemodiga oåterkallelighet fyller våra sinnen.

            Augustidagar stilla och tjocka av den uppätna sommaren, ligger och vilar mellan sommar och höst. Ena dagen tung och disig av markens och havets avdunstningar, nästa dag julivarm med hopp om förlängning, för att nästa plötsligt bli klar och kylig som en sen septemberdag.

            Löv, till hälften gröna och till hälften bruna, singlar sitt budskap ner på mitt skrivblock och en trött geting surrar samma budskap i mitt öra, att allt hopp om fortsatt sommar är förgäves.

<<                           ^^                      >>