På vinden och i källaren eller undanskuffat i någon bokhylla, har jag lådor och kartonger som följt med i många år, fulla med allehanda ting. Kanske en låda med fiskegrejor sedan en kort men intensiv fiskeperiod i tonåren, en liten motor med vattenpump för en fontän, en karta över Barcelona eller en uppsättning verktyg för linoleumsnitt.

            En dag skall jag göra i ordning alla fiskegrejor och fånga en stor fisk och sedan skall jag bygga en liten fontän med en porlande vattenstråle. Jag skall studera kartan över Barcelona och resa dit, och en dag skall jag köpa linoleumplattor och göra linoleumsnitt.

            Men åren går och det blir ingen resa till Barcelona och ingen fisketur och ingen fontän och inga linoleumsnitt. Det kan gå år mellan de gånger jag lyfter på locken och kikar på dessa attribut för mina förhoppningar och drömmar.

            När jag till slut har lyft på dessa lock tillräckligt många gånger så finns till slut ingenting kvar mer än den svidande insikten. När jag till slut förstår att ingenting av allt det jag tänkt göra kommer att bli gjort. Sakerna ligger där som monument över fåfänga förhoppningar och missade tillfällen.

            Så hur fåfängt och oklokt är det inte att intill förväxling blanda samman mig själv med de ting jag omger mig med, och hålla fast vid dem som vore de mina inälvor.

<<                           ^^                      >>