Häromdagen blev jag instängd här i garderoben. Häromdagen säger jag, det måste ha varit för längesedan nu. Det går inte att hålla reda på tiden i detta instängda mörker. Tiden går så fort, eller går den sakta, jag vet inte om den alls går. Jag vet inget om dagar, det är alltid natt här inne. Ibland bankar jag på dörren, men mest ligger jag på en hylla och sover.

            Jag hör dem här utanför, min fru och våra barn. De skriker och slamrar, sedan blir det plötsligt alldeles tyst när de gett sig av till skola och arbete. De tycks ha glömt att jag är instängd i garderoben. På eftermiddagarna kommer de hem och strax sätter de på TV:n, och då är det mest den jag hör tills det blir tyst och de har lagt sig att sova.

            Antagligen kommer min fru in i garderoben när jag sover, för att hänga in eller hämta ut kläder. Jag luktar på de inhängda kläderna och låter mig påminnas av dofterna om mitt tidigare liv utanför garderoben.

            Jag vet inte varför jag blivit instängd här, om jag gått in frivilligt eller om någon i familjen låste in mig när jag stod här och rotade efter några stövlar. Har de kanske bara glömt bort mig och tror att jag rest bort eller är nere i källaren för att hämta något. Men borde de inte sakna mig vid det här laget, det har säkert gått flera år nu sedan jag blev instängd. Kanske har min fru gift om sig, jag tyckte jag hörde en okänd röst häromnatten. Jag undrar hur hon har tänkt förklara att jag är i garderoben.

            Jag har börjat acceptera min situation även om jag är väldigt törstig av allt kläddammet här inne. Men jag hoppas på det bästa, kanske släpper de ut mig när de kommer hem idag.

<<                           ^^                      >>