Förlust

                   En vacker dag då himlen var blå och solen gul inträffade något mycket märkligt med mig. Jag kände ett kraftigt tryck inne i huvudet och det trots att jag inte var förkyld eller har någon allergi. Jag anade att något märkligt höll på att hända med mig, och efter en kort stund upptäckte jag att min hjärnsubstans sakta höll på att rinna ut genom öronen och näsan.

                   Den gråaktiga substansen droppade och rann ur mig och förstummad såg jag den slemmiga massan bilda en pöl kring mina fötter. Det var med en oändlig känsla av uppgivenhet som jag såg hur mina minnen och hågkomster blandades med markens grus och jord. Efter en stund såg jag mig själv trampa omkring i en gyttja av känslor och erfarenheter. Förtvivlad och tom såg jag mig omkring för att se om det fanns någon som kunde hjälpa mig.

                   Men i denna situation var det inte mycket mer att göra än att röra mig i den riktning som min ryggmärg utpekade. Så lyckades jag ta mig till hemmet där jag nu sitter med min tömda hjärna och hoppas att ingen i familjen skall märka att något har inträffat med en till dem närstående person.

                   Det ligger i sakens natur att jag inte mer kan säga om detta. De undersökningar som trots allt har gjorts om fenomenet innehåller föga substans till glädje för de drabbade.

<<                           ^^                      >>