Min chef på säger ständigt till mig hur viktigt mitt arbete är. Jag är bultpassare på en gammal rostig skorv som seglar omkring på oceanerna. Mitt arbete är att se till att en liten bult inte lossnar. Den håller ihop en del av den stora motorn som driver fartyget framåt. Jag har haft det här arbetet i 38 år och ännu har min bult inte lossnat. Det beror på att jag dagarna i ända känner efter att den sitter fast. En dag för 10 år sedan, när maskinisterna slog back, skakade motorn väldigt mycket och min bult lossnade flera varv, men då drog jag fast den igen.

        Här intill mig finns det många som passar bultar och annat som måste fungera för att motorn skall dunka på utan avbrott. Vi är tusentals här på båten som alla har en liten uppgift. Min fru arbetar i köket där hon skivar tomater. Våra barn går i skola, men snart skall de tilldelas en uppgift. Min son kommer troligen också att bli bultpassare. Han hoppas få passa en större bult en våning ovanför min. Om han sköter sin skola vill säga, annars är det risk att han får arbeta med att sila spillolja i bottentankarna. Det är ett ohälsosamt arbete där man i tidig ålder dör av de giftiga gaserna.

        Vi här nere vet ingenting om vart vi är på väg. Shanghai, Valparaiso, det går många rykten. Vi har aldrig sett kaptenen och vi undrar om han överhuvudtaget finns. Somliga påstår att de har sett honom och att han talat till dom.

<<                           ^^                      >>