Den löjlige

        Där stod jag, idioternas konung, och lät mig fyllas av löjlighetens flingor. Det hade bildats ett hål i huvudet, ett hål av förblindelse, in i vilket stora tunga flingor föll. Det hjälpte inte att gå inomhus eller springa in bland skogens täta grenar. Dessa flockar av flingor fann sin fritt fallande väg ner i mitt heta huvud, där de pysande smalt och spred sig ut i hjärnans vindlingar.

        Jag är proppfull av dem. De rinner ut genom öron och mun. De sväller upp och tränger ut genom varje por i min löjliga kropp. Dessa flingor är gjorda av löjlighet, tätt packad löjlighet. Och jag kan inte stänga detta löjliga hål, inte ens med mössa eller hatt.

<<                           ^^                      >>