Blås alla vindar blås, blås igen alla dörrar, blås igen alla fönster, blås igen alla portar, blås bort alla löv och alla rester av sommar, blås in i husens vrår, blås bort det som är kvar av vårens och sommarens drömmar, blås in i alla öron och blås ut allt skräp, blås bort all oro och blås in höstens lugn och stilla eftertanke, blås in och blås ut, blås bort all hektisk jäkt och blås in de gula lövens stilla fall mot den blöta marken.

        Den här dagen började som vanligt på morgonen, tidigt på morgonen, när solen trött efter sommarens eld och kyld av höstens vindar, höjde sig som kom den upp ur skorstenen på ett hus där borta i östra delen av staden.

        Senare samma dag fann en man årets första nedfallna kastanj på Tågabacken där han trött ledde upp sin cykel hängande över den som vore den en rullator. Han plockade upp kastanjen, la den i sin innerficka bredvid den höstens melankoli som redan fanns där och gick vidare uppmuntrad av kastanjeträdets glänsande hälsning.

        Den trots allt ganska milda höstvinden snurrade runt husknutarna och ven in i kroppen på mannen för att han skulle få klart för sig att hösten har börjat och att vintern skall komma. Detta är en kritisk tid då mycket kan slå slint ifall sinnet inte ställs in för vinter. Nu gäller det att kunna glädjas över sådant som kalla vindar, snöstormar, nedfallna träd, regn och översvämningar.

        Men mannen vi talar om hade redan låtit sig inneslutas i höstens ljuvliga inåtvändhet och skulle nu ägna sina dagar åt att kontemplera över kastanjefruktens vackra frö.

<<                         ^^                      >>

1 okt 2008