Vem är jag?

        Värst är det när jag just har kommit ut från Väla, från butikernas trygga värme, glittrande varor och skinande speglar. Ut i parkeringsplatsens grå och fuktiga kyla. Då vill jag bara springa tillbaka till alla de glittrande sakerna.

        Men just när mina steg tvekar får jag syn på min fina bil. Denna ljuvliga juvel i mörkret. Hastigt får jag upp den lilla tryckaren och när jag trycker skriker min bil till av förtjusning, blinkar och öppnar sina dörrar för sin herre.

        Upplivad vräker jag in alla kassarna med prylar och nya kläder, kastar mig in och drar iväg med dagens inköp. Väl hemma i garaget får bilen pusta ut och jag bär in allt jag köpt och radar upp det i rummet.

        Jag är som en narkoman, en missbrukare. Jag måste ständigt köpa nya saker, fina saker och dyra saker. Gör jag inte det så är det som om jag inte fanns. Alla mina nya kläder, skor och apparater, det är de som är jag.

        Det var längesedan jag fanns som ett hyfsat självständigt jag. Vad nu det kunde ha varit, jag vet inte längre. Nu är jag bara det jag äger, det jag köper.

        Jag har blivit som en spegel. Fullständigt tom när ingenting speglas i mig. Det finns ingenting inne i mig, allt som kan tillskrivas mig finns i alla de ting, varor och maskiner som jag köper. Mina ägodelar, det är de som är jag. Fråga mig vem jag är och jag skall räkna upp allt jag äger, från bilen till de senaste skorna.

        Jag kan fortfarande umgås med människor, men helst tillbringar jag min fritid på Väla, där finns allt under ett tak och med gratis parkering.

nov 08

<<                           ^^                         >>