Denna eviga anblick av Sundet och det danska landet med Kronborgs siluett och skeppen som drar förbi kommer att förfölja mig i evighet, i nästa och åter nästa liv.

        Efter ett par timmars mörka gråblå regnmoln som höljt det danska landet lyfts molntäcket och lämnar mellan land och moln en smal spricka av intensivt rödvitt sken från den sena eftermiddagens sjunkande sol. Den nyss så platta danska siluetten djupnar i gråtoner som vitnar med avstånden till kullar och uddar.

        Ja sådär håller detta dagliga skådespel på varje dag och kostar ingenting mer än ett stilla öga. Mest är det molnen som är scenens aktörer, solen står för ljuset och det danska landet med Kronborg sköter det stora förrådet av fonder. När inte molnen är på scen så blir det ganska tomt, då får man nöja sig med fonden och de ständiga vågorna som leker med himlens färger. Eller följa ett skepps väg och undra varthän.

        I mitt nästa liv skall jag bli fiskmås och varje morgon se när solen går upp och målar himmel, moln och havets vågor i färger från rosa till turkos. Efter frukost av havets frukter skall jag sitta och guppa på himlens reflexer, stilla blott gunga på solen i det silverblå Sundet.

<<                             ^^                     >>

10 sep 2008