Ett himmelskt täcke av töcken täcker staden vid Sundet.

        Somliga dagar händer det att detta täcke lägger sig tätt över gator och torg, tränger in i hus och hem och fullständigt insveper människorna i Sundets stad med sitt mjölktäta töcken så att de inte kan se varandra där de går på gatorna. Människorna blir fullständigt vilsna och krockar med varandra inne i täcket av tätaste dimma. överallt hör man hur människor ropar "oj" och "aj", "se hur du går". Men det är omöjligt att i töcknet se någonting. Det blir säkrast att bara stå stilla.

        Men att stå alldeles stilla är inte lätt i staden vid Sundet en fredag. Således går man ständigt på varandra. En del upplever det som angenämt och börjar trevande känna på den person som bara känns och inte syns. Detta resulterar i kraftiga örfilar, men ibland till en trevlig bekantskap dold i det täta töcknet.

        En del försöker hitta hem och hamnar då i helt andra hem än sitt eget och kan när töcknet skingras upptäcka att han eller hon sitter och äter middag i en fullständigt främmande familj. Eller att man går till sängs i någon annans säng som må vara upptagen eller inte upptagen. Detta leder naturligtvis till oanade komplikationer av såväl glädjande som mindre glädjande natur.

        Men människorna i Sundets stad tycker om när dimmorna kommer och döljer allt, man har vant sig och längtar efter det.

<<                           ^^                       >>