Man kan se dom på de mest oväntade ställen. De kan stå i en vrå inne på en gård och huttrande dra åt kragen om sin bleka hals. Ofta är de ensamma, men utanför restauranger kan de vara flera.

        Rätt som det är kan man se en sådan i en port eller intryckt i något litet utrymme där man kan stå utan att väcka uppmärksamhet. Tittar man upp mot ett hus balkonger kan man se en sådan stå där även om det regnar eller är minusgrader. De flesta av dem verkar okänsliga för väder och vind.

        Man skulle kunna tro att dessa varelser som man alltid ser utomhus, skulle vara friska och rosiga om kinderna, men det förhåller sig tvärtom så att de är ytterst bleka om nosen.

        Förr fanns det många fler av dessa varelser, men samhället håller ganska framgångsrikt på att utrota dem, eller rättare sagt, deras verksamhet. Med viss framgång utrotar en del av dem sig själva.

        Om dessa människor, ja det är människor, är vita på utsidan så är de desto svartare på insidan. De håller nämligen på med den mycket märkliga sysselsättningen att sakta men säkert asfaltera sina andningsorgan. Deras organ var en gång i tiden rosa, men blir ganska snart grå, för att slutligen bli helt svarta. Då får de svårt att andas.

        Många av dessa är mycket vackra unga flickor och pojkar, klädda i det senaste modet. Uppenbarligen finns det för dessa ingen motsättning mellan ett vackert yttre och ett gråsvart inre.

        Om ni ser en sådan stigmatiserad varelse - var vänlig men bestämd.

<<                                    ^^                           >>

18 okt 2008