Cykla

                            Det är en härlig känsla att på våren plocka fram tvåhjulingen, som under vintern putsats och smorts, ta fart med foten på trampan, ett stadigt tag om styret, svinga sig upp på sadeln och rulla iväg. Den friska vårluften, fylld av förväntan och aningar om vitsippor och nyspruckna knoppar, virvlar kring ansiktet. De matta vinterbenen fylls av luftens kraft och trycker allt livligare på tramporna.

                            Ackompanjerad av glada vårfåglars livliga parningskvitter driver fötter och ben rytmiskt cykeln framåt bland de rullande plåtlådor som uppifrån sadelns höga utsiktsplats ter sig som högst överdrivna tekniska monster.

                            Att sitta på en cykel och driva sig fram i god fart av egen kraft är en njutning som kommer nära den att flyga med egna vingar. Vägen flimrar där under, benen är vingarna som lyfter mot skyn och cykeln med sin enkla och genialiska konstruktion blir till en svävande gondol som flyger över det spirande landskapet. Så är det då ingen dum idé att ha hjälm på huvudet ifall man skulle falla ner.

                            Att cykla är poesi för kropp och själ, men svettigt kan det vara att cykla upp för backarna och trängas med plåtburkar som gör sig breda på gatorna. Men då är det bara att en stund stiga av och leda det lätta bärbara fordonet. Att planlöst cykla omkring i våren är härligt, men väl så bra är det att kunna cykla till jobbet, få luft i lungorna, syre i en sömnig hjärna och kraft i musklerna.

Sven Börtz

<<                      ^^                   >>