I natten över Pålsjöskog irrar en omtöcknad fullmåne. Jagad av svarta moln över en himmel röd och gul av stadens ljus. I öppningar mellan sina mörka förföljare kastar den sig ner över skogen, där trädens spretiga kronor sträcker sig mot den. Skogen fylls av det kalla ljuset.
Buskar och träd kastar mörka skuggor mot nattvandraren. Vinden viner, grenar gnisslar och knakar, vattenpölar glänser och speglar jakten på himlen. De svarta skuggorna rör sig i det skarpa månljuset. Han skyndar genom skogen i riktning mot gatljusen vid Johan Banérsgatan.
När han kommer fram till den nya stålbron över järnvägsravinen har skuggorna ryckt närmare honom. Han stannar, tvekar att gå över bron, drar sig mot staketet längs ravinen och stirrar in i skogen. De svarta stammarna gungar fram mot honom, skuggorna slingrar sig kring hans ben och månljuset flimrar i hans ögon.
Plötsligt slukas månen av ett moln, skuggorna drar sig tillbaka, träden och hela skogen försvinner i mörker. Befriad av mörkret går han lugn över bron.
Sven Börtz