Sopsortering

                   Det var den underbara tid då talgoxarna gnisslade sin sång. Vårregnet droppade melodiskt mot det melankoliska fönsterbläcket till fönstret där jag stod och stirrade in i det grå lågtrycket över skandinaviska halvön.

                   "Gud vad jag älskar hennes stortå", mumlade jag för mig själv och längtade efter hennes härliga fruktsallad fylld med bananer, vindruvor, mango och chokladlinser i tusen kulörer. Jag tänkte på hur vi under lidelsefulla nätter bland ljungande blixtar och forsande regn kämpade tillsammans bland skränande babianer och slingrande boaormar i den vårgrönskande skogen.

                   När jag så stod där och drömde om hennes stortå och andra kroppsdelar lutade jag mig så långt ut över det dystra fönsterbläcket att jag föll ner på den blomstrande gården fylld av min kärlekslängtan och av de andra hyresgästerna vilka var i full färd med att sortera soporna.

                   Jag visste fortfarande, om än omtöcknad av fallet, att jag för henne var den blå riddaren som vandrat genom de djupa skogarna och simmat över de breda floderna fulla av krokodiler och flodhästar, men också att sopsortering var en betydelsefull del av hennes liv. Således förklarade jag nu för mina grannar att förpackningar av metall inte är metallskrot i största allmänhet, utan just förpackningar som t.ex. sardinburkar, ölburkar och andra konservburkar av metall.

                   Alla tackade för denna information och fortsatte att slänga metallskrot i containern för metallförpackningar. Lönlöst tänkte jag och återgick till att drömma om hennes lilltå medan vårregnet blandades med min längtans tårar.

Sven Börtz

          <<                      ^^                   >>