Smällarna från landgångens plåtar när bilarna kör ombord, dundret från järnvägsvagnarna, dunsarna när landgångarna dras in och till slut de kraftiga vibrationerna i skrovet från maskinen när fartyget sakta börjar röra sig ut ur färjeläget, går rakt in i ryggmärgen på den gedigne helsingborgaren. Benen sätter sig då genast i rörelse och för honom rakt fram till öldisken. I gommen och innanför pannan har den guldgula vätskan redan börjat sin skummande färd.
När båten sakta flyter ut mellan hamnpirarna höjs glaset mot läpparna, blicken glider genom den klara porlande vätskan ut över cafeterians sorl och skymtar vid den första klunken att Helsingborg försvinner bakom skummet. På väg över havet mot främmande land rinner ölet ner genom halsen, fyller magen och sprider sig behagligt ut i blodet.
Sverige försvinner. Därborta skymtar återigen Danmark och man kan aldrig vara helt säker på att någonsin komma tillbaka.
Sven Börtz