Solen och månen

            På havet studsar månen som en boll, virvlar med vågorna, snurrar, virrar och kastar sig upp i luften. Fastnar i ett moln, hänger där och dinglar tills solen går upp. Solen kastar flammor ut i rymden. De sveper över jordytan, allt kastas omkring i bländande ljus. Brinnande och berusad är solen.

            Mitt huvud kastar sig ut, brusar omkring i den sköna sommarluften. Studsar som en boll bland blad och gräs. Svävar som en ballong, brusar och studsar över trädens grönska. Berusade fåglar flyger över mitt huvud, deras vinglande flykt gör mig yr, jag springer omkring för att undkomma dem. De jagar mig ut på de öppna fälten, river och sliter i mig.

            På havet studsar månen som en boll, sjunker ner i havet, virvlar med vågorna, kastar sig upp i luften. Solen kastar ut flammor i rymden som jordytan. Allt kastas omkring i bländande ljus. Brinnande strålar rusar genom rymden och träffar fröken Perssons vita mage, vad härligt skönt med solen. Anfall från rymden mot stränder och nybyggda bryggor, knallröda pensionärer och skrikande skolavslutningsbarn.

            Återigen har sommaren anfallit oss - jag vet inte för vilken gång i ordningen, åtskilliga miljoner gånger - kastat sig över oss stackars människor.

<<                      ^^                   >>