Ibland, när man betraktar konstnärerna som levt och som nu är historia, kan man förledas tro att deras existens och sätt att måla på något sätt var förutbestämt. Hade inte Picasso varit så hade någon annan varit som han och målat som han gjorde. Eftersom man inte kan tänka sig vad som skulle ha varit istället för Picasso, kan man lätt villfaras tro att historien hade förutbestämt ett koncept Picasso.

        Den enkla sanningen är ju den att om inte Picasso varit så hade inte någon annan varit Picasso, och målat likadana tavlor som han. Istället hade det kanske funnits en annan konstnär som målat helt annorlunda tavlor. Någon Picasso hade vi inte haft.

        Av det kan man förstå att ingenting finns av förutbestämmelse, lagar eller regler. Allt är möjligt att göras. Men det finns inte förrän det har gjorts, agerats eller på något sätt uttryckts. Först då finns det.

        Följer vi denna tanke så förstår vi att var och en är sin egen skapare. Det jag är blir jag inför andra när jag uttrycker mig inför dem. Det är jag själv som bestämmer vem jag är, genom vad jag visar mig vara.

        Att agera är att vara. Föreställningen är helt i dina egna händer, från dess existens till dess innehåll.

<<                      ^^                   >>