Kan jag komma in i ett rum och plötsligt stanna upp som om jag ännu inte kommit in i det, men stod och väntade på att jag skulle göra det. Kan jag under detta ögonblicka av väntan uppleva rummets och föremålens eget liv. Deras stilla tigande då inget annat än luften mellan dem är där. När föremålen ligger orörligt tysta, befriade från mitt flyktiga irrande från det ena till det andra. När tingen får vara sig själva såsom de verkligen är, i sin eviga slutenhet, mot mina otåliga försök att bringa dem till min fåfänga ordning och få dem att vara något som de inte har minsta intresse av att vara.

            Deras likgiltighet vilande i sig själva kan göra mig irriterad, och i det ögonblicket övergår de motvilligt att vara vad jag behagar bestämma att de skall vara. Då låter jag mig åter fyllas av illusionen att vara herre över tingen. Men under dagens lopp kan jag erfara deras försmädliga trilskhet och deras längtan efter min frånvaro.

<<                      ^^                   >>