Som kommande ur intet, ur dolda hål i marken, ur tunnlar från Afrika och Asien, kommer de plötsligt springande längs de höga vita staketen som omgärdar hamnområdet i Calais.
De springer rakt mot hård vind och piskande regn, ett sextiotal människor i ett utdraget led. Några drar iväg med små barn, en kvinna måste få hjälp med att stapplande ta sig fram, en annan bär springande ett barn i famnen, de flesta är yngre män. På flykt mot England försvinner de bakom långa rader med ett femtiotal lastbilar som står uppställda för vidare färd in i Frankrike eller över till Dover. Kanske finns där en bil som väntar på dem för att smuggla dem in i England. Hur nu det kan vara möjligt när alla bilar noga genomsöks innan de får köra ombord.
I utkanterna av området syns mörka figurer som hastigt rör sig, för att plötsligt kasta sig på den våta marken när hamnvakternas små vita bilar dyker upp. Bilarna cirkulerar ständigt i det stora området. När de försvunnit för en stund ser man figurerna resa sig och springande försvinna in bland lastbilarna.
På morgonen syns spridda grupper av människor sakta gående drar sig bort från hamnområdet. Vad som egentligen har hänt är en gåta, liksom var alla de springande människorna tog vägen under natten. Lyckades några av dem komma till vänner i England eller finns de nu i flyktingläger i Frankrike? Desperata människor utan annat hopp än att komma som illegala flyktingar till England.