Tortyren i Abu Ghraib fängelset i Bagdad, och bilderna av den, kommer oåterkalleligen och för all framtid att vara förbundna med USA:s krig i Iraq.
Dessa chockerande vidrigheter med de bredvid sina offer skamlöst leende torterarna och bödlarna, känns som en klibbig massa som smetar ner alla människor.
Men vi har väl inte gjort något sådant? Vi har inga soldater där. De engelska eller danska soldaterna har inte torterat någon. Vad har vi med det att göra, och förresten så ordnar det sig säkert med tiden när Abu Ghraib är rivet och de skyldiga soldaterna är dömda.
Det spelar ingen roll om man är för eller emot kriget, om det är berättigat eller ej, om man är västerlänning eller arab eller muslim. Det som hänt är förnedrande för alla som är människor.
Det som hände i Abu Ghraib var inga isolerade händelser, det finns mer eller mindre tydliga samband, upp till presidenten och hans män. Men det finns även mer diffusa samband ut i den västerländska civilisation som även vi i Sverige är en del av.
På ett sätt som aldrig tidigare är vi omgivna av en masskultur som till stor del innehåller våld och sex. På internet, video eller TV finns alla former av våld och sex att tillgå.
Dagligen sitter barn och ungdomar vid TV- eller dataskärmar och spelar SkjutOchDödaSpel. En verksamhet som inte kan bygga upp en ung människas förmåga till empati.
Vrid upp dokusåporna några snäpp och vi hamnar i Abu Ghraib, skamlösheten och intresset att se människor plågas och förödmjukas.
Abu Ghraib's klibbiga smet fastnar som ett spindelnät och är svår att borsta av sig.