Våra Små Barn.

              Våra barn är så små att de kan komma in i lägenheten genom brevlådan. Det är ganska bra eftersom de då inte behöver ha någon dörrnyckel med sig att slarva bort. Behöver vi därför inte heller ha så stor lägenhet. Barnen, tre, sover i samma säng i en barnvänligt inredd garderob. Den största ärver kläder av kusiner och bekanta, de andra ärver de störres kläder och äter gör de i skolan. De gör helt enkelt inte så mycket väsen av sig. Vi är ganska nöjda med dem. Om de bråkar hotar vi med att byta ut dem på LBBC (Landstingets Byta Barn Central). Då håller de sig lugna resten av dagen. Det får man väl tyda som att de älskar sina föräldrar.

              Vi två vuxna kan därför alltid syssla med det vi vill. Arbeta mycket och dessemellan sitta vid datorerna eller vid teven. Barnen är väl där också förmodar jag, eller så är de ute på gården och leker med de andra småttingarna, eller de kanske läser läxorna.

              Ibland måste vi gå till skolan och prata med lärarna. Det får man stå ut med. Lärarna undrar varför de är så små. Vad skall man svara? Vi vill ha dem så små, säger vi, de blir mer lätthanterliga på det viset. Växa kan de göra när de fått ett arbete och eget hem, då kan de bre ut sig om de vill. Men till dess.

<<                      ^^                   >>