Klok hund

            Eftersom jag inte har någon hund att gå ut med på mornarna så får jag nöja mig med att gå ut med mig själv, vilket kan vara väl så krävande om än jag slipper ta med plastpåse. För det mesta följer jag med frivilligt och utan att knota, men vissa dagar är hopplösa och min uppfinningsrikedom är stor att finna anledningar till att inte följa med ut.

            Som varande klok hund förstår jag dock att jag behöver röra på kroppsdelarna och tar därför med alla delarna till närmsta grönområde, där de anmodas röra på sig. Det gör de. De lyder minsta lilla vink, bena böj, armar uppåt sträck. Sedan går vi hem och jag skyndar vidare till det dagliga arbetet, medan hunden får ta igen sig till nästa dag.

            Liksom de flesta hundar är jag intresserad av andra djur. Häromdagen satt två duvor högst upp på en gatlykta. De nickade med huvena, kuttrade något och tittade överlägset ner på oss. Tur för dem att de inte var på marken, då hade jag huggit dem direkt. Vi pratade också med en trevlig koltrastpappa som skuttade omkring i buskarna.

            Och när vi gick hem räddade vi livet på ett antal trädgårdssnäckor, sniglar med litet vackert hus, och några daggmaskar, som oförsiktigt hade krupit ut på trottoaren, lyfte dem in i rabatten tillsammans med en förmaning att hålla sig där.

<<                           ^^                      >>