I väntan på bussen

              Vi har de senaste åren fått så fina busskurer här i vår lilla stad. Det är ett nöje att få stå och vänta på bussen. Hoppas den inte kommer meddetsamma, tänker jag. Ibland går bussarna alldeles för ofta och man hinner inte njuta av busskurens alla finesser. Som att prata med någon blivande medresenär. Kommer den inte snart, den skulle vara här 8 över och nu är hon 11 över, vad sysslar de med!? Men det där är bara som man måste säga, som att skeda av smutsigt skum vid ett kok, sedan kan man börja tala om livets väsentligheter, om livet efter detta eller väntetiderna för en höftledsoperation.

              Finns det ingen där i kuren kan man plocka fram den pocketbok som är ett måste för varje seriös bussåkare. Naturligtvis kan man sätta sig i en busskur att läsa utan avsikt att åka buss. Men det kan vara irriterande för busschauffören som stannar så fort denne ser en varelse vid hållplatsen. Risken finns att man till slut blir ombordlyft och när man vaknat upp efter sista kapitlet befinner man sig på ändhållplatsen i Ödåkra.

              Den som känner för mer rörligt inriktad väntan kan fatta tag i någon kraftiga stång som håller upp taket till kuren, och sedan häva sig upp och ner så många gånger man orkar. Sedan kan man, trött i armarna, bara hänga och dra upp knäna mot bröstkorgen, eller, mer avancerat, med raka ben. Därefter sätter man händerna mot den fina bänken och gör armhävningar. Något trött läggar man sig därpå på bänken och kör sit-ups samtidigt som man håller utsikt efter bussen, som vid det här laget borde ha anlänt.

              Är man inte upplagd för något av allt detta kan man nöja sig med att stirra in i hållplatsen på andra sidan gatan och tänka över sin livssituation. Finner man det obehagligt kan man alltid titta överlägset på bilarna som passerar och räkna ut hur mycket pengar man tjänar bara på att stå i en busskur och vänta på bussen.

Sven Börtz

                        <<                           ^^                      >>