Evigheten

        Det är lätt att vara modig när man sitter innanför köksfönstrets glas. Utanför är den mörka natten och det svarta djupa hålet. Men här innanför glaset är det varmt och ljust. Här inne kan jag gå in i en vägg bara jag tar några steg, därute kan jag aldrig gå emot en vägg, om jag så går resten av mitt liv och alla andras liv också, i evighet. Det är ganska obehagligt att tänka på.

        Jag lägger huvudet tätt intill universum som ligger där ute och trycker mot vårt köksfönster. Det skulle gärna vilja komma in här och ställa till det med sin tomma evighet. Men icke, här inne får ingen så påträngande och kylig typ vara. Vi har vår egen evighet här inne. Fylld av skrik och kiv, disk och vidbrända grytor.

<<                           ^^                      >>