Skräpet omkring mig
Jag gillar att vara på den fina sol- och grillplatsen Gröningen. Det som är särskilt skönt är att jag slipper hålla reda på allt skräp och engångsförpackningar som jag har med mig.
Jag kastar omkring mig allt jag druckit ur, Coca Cola burkar, ölburkar och vinflaskor. Plastpåsar blir det många en trevlig soldag och sedan alla våra pizzakartonger som vi, min familj och jag, låter segla iväg i den stilla sommarbrisen, ofta med lite halväten pizza kvar så att måsarna får sin frukost, och de små plastburkarna med den där salladen som ingen äter, och lite plastbestick som jag brukar köra ner i gräsmattan, och servetterna som flyger iväg innan man hunnit använda dem.
Barnen måste ha glass, och inte räcker det med en glass. Har ett barn fått en glass så dröjer det inte lång stund innan det skall ha ännu en, och så vidare tills vi går hem. Det blir mycket glasspapper och glasspinnar av det.
Mot kvällen kommer engångsgrillen fram och med den bränner jag en fin fyrkant i gräsmattan. När vi omsider är klara med grillningen är vi omgivna av halvätna korvar, läskburkar, ölburkar, kotlettben, en plastflaska med tändvätska och engångsmuggar. Vem tar en varm och sotig grill med sig hem?
Något dåligt samvete har jag inte över denna skräpspridning. Dels gör nästan alla likadant, men framförallt är det så att 20 personer är anställda av kommunen för att plocka upp efter mig. Skulle jag vilja att dessa personer inte hade något arbete? Oh nej, det skulle jag verkligen inte vilja.