Sundet så stilla som stora salen på Kronborg. Blått och morgonljust på himlen. Så fullkomligt himmelsspeglande att horisonten mot Kattegatt försvinner. Så golvlikt att man kunde gå över till Helsingör. Så stilla i rummet att jag kunde höra herr Jensen ropa "morgonmad" till fru Jensen. Jag kunde höra klirret av ölglasen på Sundsbuss Magdelone och bogvattnets forsande från färjorna.
När sedan en morgonbris drog mörkblå sprickor i vattengolvet hoppades jag att de som gick över hade hunnit iland.
Sven Börtz