En tur med färjan.
En helt vanlig färjetur någon gång på 80-talet, kunde vara 50-talet, 60-talet eller 70-talet och t.o.m. något år in på 90-talet, men sedan var det slut på de gamla "riktiga" turerna, sedan kom devalveringen vid mitten av 90-talet och folk slutade att roa sig i Helsingör och så kom de nya stora, sterila färjorna utan båtkänsla. Sundsbussarna möjligen kan gå an, men inga färjor som de gamla DSB färjorna har den riktiga färjekänslan.
De välbekanta vibrationerna i färjans skrov, järnvägsvagnarnas skramlande när de förs ombord, dunsarna och smällarna från landgångarna, det är ljud som går rakt in i ryggmärgen och sätter benen i rörelse mot cafeterians öldisk. Innanför pannan har redan den guldgula porlande vätskan börjat förbereda sin ankomst till blodomloppet. Färjan flyter sakta ut ur hamnen och ölet rinner skummande som bogvattnet ner i glaset och när blicken höjs med glaset ser den mellan klunkarna Helsingborgs hamninlopp avlägsna sig bortom skummet. Lättad lutar man sig tillbaka medan alkoholen behagligt sprider sig i blodet. återigen på väg.
Pensionärer och smålänningar sorlar och räknar cigarettpaket. På väg mot Danmark och kontinenten passerar vi genom det danska isbältet. Båtens skrov knakar av påfrestningarna. ögonen smalnar mot isens skarpa solreflexer och därborta försvinner Sverige i diset. När man hunnit halvvägs på den andra ölen är plötsligt Kronborg där utanför färjan och Helsingör, evigt ståtligt prålande med sina spetsiga torn, sånär som Stora Tornet som Wrangels artillerister sköt i kras 1631. Strax är färjan i hamn. Man stiger iland och stannar en stund eller två i Danmark. är det på natten kan vad som helst hända och man kan träffa unika personligheter.
En arkitekt som arbetat sedan fem på morgonen, fattades bara fyra timmar på dygnet, han verkade en aning trött, stapplade böjd genom DSB-färjans cafeteria för att köpa öl till sig och till mig. Han drack två Elefantöl och jag en svart Carlsberg. Efter att ha prutat 90 kronor fick jag köpa två av hans ritningar, en över Helsingör från 1660 och en interör av en gammal dansk storstuga för 10 kronor.
En värmlänning bad oss om 10 kronor för sin biljett till Karlstad, under tiden gjorde hans kamrat en snillrik kupp mot öldisken och lyckades snappa åt sig en starköl under sken av att enbart hämta ett dricksglas.
Färjan pressade sig åter genom den danska isen. Skrovet skakade och vibrerade medan den gyllene drycken åter spred sig ut till de yttersta blodkärlen.
Passpolisen granskade oss flyktigt, vi avvek inte från hans föreställning om hur man skall se ut för att få passera. En ensam tullare trodde inte vi skulle inbringa honom beröm från sin överordnade. åter i Sverige kunde vi vandra hem i lycklig förvissning om att det alltid skulle gå en färja full av gullglittrande öl till Danmark.
Sven Börtz