Danskarna
Den främsta skillnaden mellan danskar och svenskar kan sökas längst fram i munnen och längst bak i munnen. Danskens mun är genom långvarig påverkan formad så att den endast kan dricka öl ur glasflaska. Danskens tilltro till glasflaskan har inget med återvinningsiver eller kärlek till miljön att göra, utan beror på att århundradena format den danska munnen till att endast kunna dricka öl ur glasflaska. Den danska munnen är oförmögen att dricka öl ur aluminiumburk utan oacceptabelt svinn.
Eftersom vi har en del danskar i vår släkt har jag välsignats, eller drabbats, hur man nu ser på saken, med en släng av den danska munnen, dock endast den främre delen.
Den andra olikheten hos danskarna sitter längst bak i munnen, för att inte säga i halsen, som gör att de ljud som kommer ur dansken när han talar, för oss låter underliga. Troligen hänger detta långt bak i munnen språk på att dansken ofta försöker prata utan att ta ölflaskan ur främre delen av munnen, eller att han har öl kvar i munnen när han talar. Hade inte danskarna talat så långt bak i munnen som de gör, så hade de talat svenska liksom vi.
Under de senaste åren verkar det som om danskarna försöker lära sig dricka ur aluminiumburkar. Det kommer kanske att med tiden överbrygga språkbarriären, men på bekostnad av den danska miljön.
En annan alkoholrelaterad underlighet som dansken ägnar sig åt, är att han till lågt pris säljer starka alkoholdrycker till oss svenskar, trots att han vet att vi svenskar inte får lov att dricka så mycket alkohol för vår ledare. En verksamhet som, till skillnad från öldrickningen, tenderar att flytta danskens tal framåt i munnen för att vi skall kunna förstå vad dansken säger.
Med tanke på den starka danska nationalismen och därmed fasthållandet vid nationella särdrag räknar inga öl- och språkforskare idag med att den danska munnen kommer att förändras inom överskådlig tid.
Sven Börtz