I natt är en sådan ljuvlig sommarnatt som man inte tror kan finnas. Ett fullmånesken så skarpt att man nästan inte kan se in i månen. Det är så starkt att jag kan tro att det är helljuset på bilar som står där bakom buskarna längs landborgspromenaden. Sundet badar i månljuset, havet häver sig stilla fram och tillbaka, svart, ett glänsande svart golv.
Stilla andas hon, havet, den universella modern, den stora sköna fittan, livets sköte. I natt ligger hon stilla, sommarvarm väntar hon, vilar hon, nu kan man stiga in i henne. Jag kan inte motstå hennes erbjudande, hennes lockande hävningar kittlar i mig. Jag klär av mig och stiger sakta ner i henne, sakta låter jag mig omslutas av hennes gungande famn, sänker mig ner i hennes vulva. Den kunde varit lite varmare - jag sprattlar iväg ett stycke ut från bryggan, simmar tillbaka, klättrar upp och dyker åter ner i det svarta kolsvarta djupet, kan inte låta bli att plaska och leka med min gamla mamma.
Det är kristallklart, Danmark så nära att man kan sträcka ut en hand och röra vid det lysande slottet på andra sidan det svarta vattnet.
Sven Börtz