Efter föreställningen dröjde folk sig kvar utanför teatern. Vi hade alla nöjda och tillfredställda anletsdrag. Det var ju en fantastisk uppsättning. Men det fruktansvärda slutet syntes inte i våra ansikten. Vi tycktes alla nöjda med att ha fått bekräftat att vi människor hade bottenlösa avgrunder inom oss.
Människan är en märklig varelse, ständigt oskyldig. Hur många böcker är inte skrivna om hennes ohyggligheter mot andra människor. Men alltid är de fruktansvärda handlingarna utförda av andra människor, på en annan plats och under en annan tid. Vi som är här nu och läser om illdåden är inte sådana och skulle aldrig kunna göra något sådant.
Själv är jag en god människa som aldrig skulle kunna döda någon. Jag är en kärleksfull människa som vill att det skall vara fred och att vi alla skall älska varandra. Jag gör inte någon något ont. Det är verkligen beklagligt att inte alla är sådana som jag. Jag vill inte påstå att jag älskar precis alla. Man kan ju inte älska sådana som begår brott och dödar andra människor. Hur kan folk bära sig åt som dom gör. Sådana människor borde inte få finnas.
Jag kan bara beklagar den förvirring som läsaren nu försatts i. Vädret skiftar och man kan inte lita på det.
Sven Börtz