På Ven, den vemodiga ön mitt i sundet mellan de två länderna, står i en hage tre kraftiga hästar. De ha stått där sedan Tycho Brahes tid. Lugnt står de där och ser åren passera som turister på gula cyklar.
På Ven står tiden stilla för den som kommer dit några gånger under en livstid. Jag fann en bänk där jag satt för tjugofyra år sedan. Vad har jag gjort under dessa år? Ingenting av större betydelse än hästarnas frustande och harens skuttande över stubbåkern. Och där ute i soldiset över sjön seglar båten med det vita seglet.
Sven Börtz