Åter samma skakande upplevelse, mörkret och kylan. Denna obehagliga överraskning varje år, mörkret som väller in med kyla och kalla vindar, kryper nerför halsen, upp i ärmarna, ner i skorna. Kallt som i graven. Trist som på kyrkogården med sina spikraka gångar och fyrkantiga gravar i pedantisk ordning. Iskall svepning kramar hjärtat. Fuktiga gatstenar, sura fimpar, piss och gammal öl, en tom och kall järnvägsstation i Helsingör, ett svart bylte ligger och sover på några kartonger. Isbergen flyter ner i öresund och de döda löven ligger klibbiga på den våta asfalten. Dimman sveper isande över Helsingborgs svarta träd och svarta fåglar. Hur skulle jag kunna veta att detta skulle hända? Varför har ingen sagt något?
Sven Börtz