Att uttrycka sitt innersta

          Kan man uttrycka sitt innersta - det där allra innersta inre som man förställer sig finns där inne i det innersta av sinnet - när man cyklar nerför Furutorpsbacken?

          Jag vet inte. Jag bara undrar. Kanske någon vet, någon som har cyklat nerför denna backe. Men det är kanske lättare att svara på detta för den som cyklar uppför backen eftersom man då lättare kan stiga av cykeln, ja man kanske t.o.m. blir glad om man blir tillfrågad om detta på väg uppför backen eftersom det då föreligger ett bra skäl att stiga av cykeln och pusta ut ett ögonblick samtidigt som man försöker svara på den svåra frågan om sitt allra innersta.

          Troligen skulle de flesta cyklister bli väldigt irriterade om man försökte stanna dem just när de njuter av farten i den härliga nerförsbacken. Det skulle alldeles säkert vara omöjligt att intervjua någon som passerar i hög hastighet. Och skulle man försöka stoppa en sådan höghastighetscyklist skulle det kunna leda till svåra olyckor för såväl cyklisten som för intervjuaren.

          Men man kan naturligtvis tänka sig att stanna den nedåtåkande cyklisten långt nedanför backen, t.ex. vid Hantverkaregatan. Man kan sedan jämföra resultaten mellan uppför- och nerförcyklister.

          Kanske skulle uppförcyklisten utmattad stöna: ”Det skall du skita i!” eller "Stå inte där och tjata, putta på istället!", nerförcyklistens utrop skulle förmodligen vara mer positivt, som t.ex. "Karin" eller "Ahmed" eller "En flaska Renat".

          Men vad vet vi om detta. En undersökning skulle kunna ge oss svar.

Sven Börtz

         <<                      ^^                   >>